Utmaningen #1milvartredjetimme var tredelad; mental, kroppslig och när det gällde maten. Jag förväntade mig en kamp under dygnet och visste att jag skulle få slita hårt.

Mentalt

Jag hade dagarna innan eventet en rejäl urladdning av negativ energi och hade inte haft tid att ladda och förbereda mig mentalt. Ett lysande koncept visade det sig. All negativ energi var slut. Inte en enda intern diskussion om jag skulle springa eller inte – jag bara gjorde. Inte en enda gång behövde jag ta fram något mentalt redskap för att orka fortsätta. Inte en enda gång tyckte jag att det var jobbigt. Som en fantastisk maskin.

Det var dock en intressant upplevelse att springa de första tre intervallerna (kl. 00, 03 och 06). Ena minuten låg jag och sov, nästa var jag ute och sprang. Hjärnan fattade ingenting och det var minst sagt surrealistiskt.

Kroppen

Självklart kommer kroppen ta slut och göra ont när jag springer åtta mil på ett dygn. Eller?

Efter problem med ena höften tidigare i veckan bestämde jag mig för att stretcha efter varje intervall och dessutom mjuka upp innan jag gav mig ut. Utgår från att det var en bidragande orsak till att jag inte ens var stel under hela dagen. Benen var oförskämt pigga och jag fick medvetet sakta ner under alla intervaller för benen bara stack iväg. Helt galet.

Gjorde det inte ont någonstans? Jo, höger axel surade lite efter att jag idiotiskt nog hade min telefon på höger arm hela tiden. Jag blev illamående under intervall #6 men det löste sig snabbt.

Och nu då, dagen efter? Jag känner i benen att jag sprungit men har redan dansat disco med barnen. Löjligt pigga och måbraiga ben. Träningsvärk i magmusklerna. Höger lilltå känns mysko. That´s it.

Mat

Min plan var att testa den mat jag ska ha på Lejonbragden och här lärde jag mig en del. Det jag trodde skulle vara min huvudsakliga föda (ostkaka) funkade inte. Såg inte fram emot när jag skulle äta den, trots att den funkat bra tidigare. Kaffet innan intervall #6 var inte heller bra och skapade omedelbart illamående. Spirulina-smoothie må vara bra men det är alldeles för äckligt. Kände inte heller något resultat av den.

Något som dock funkade var morgonsmoothie á la Pace on Earth. Vilket raketbränsle! Nej, den är inte god men den ska jag lära mig att älska för den ska jag ha! Vispgrädde funkar fint att dricka, otroligt nog. Resorb är en trotjänare som räddade mig från illamåendet. Avokado är perfekt.

Lite finslipning och ytterligare test av mat återstår men nu börjar bitarna falla på plats.

_______________________

#1milvartredjetimme blev inte den utmaning eller kamp som jag trodde – det gick alldeles för lätt och allt bara föll på plats. Men den gav mig en mental styrka och ett kvitto på att vinterns träning fungerat. Den gav mig värdefull kunskap inför kommande utmaningar. Den gav mig insikt i en känsla som jag ska spara och plocka fram när den behövs. Känslan av att vara en evighetsmaskin.