Vasaloppet ur en löpares* synvinkel

*alltså en sån som springer utan skidor på fötterna Jag kom på att jag inte tyckte om att åka skidor – jag som var anmäld till Vasaloppet och som satsat på nya rullskidor, rullskidkurs, skidläger och nya finskidor. När denna insikt gick upp för mig fick jag svårt att träna, tankarna jobbade mot mig. Jag ville inte ge upp min utmaning men var tvungen att hitta på något så att det blev roligt igen. Hur ska man då lägga upp sin strategi för träning och lopp? För det första slutade jag att åka skidor och fokuserade på det som jag älskar – löpning. För det andra övertalade jag mig själv att det visst var kul att åka skidor, egentligen. Tur jag är lättlurad för plötsligt stod jag där i startfållan bland tusentals skidåkare och helikoptern surrande ovanför oss. Spänningen i fållan gick att ta på och nervositeten hos mig var plågsam. Jag ville så gärna komma i mål nu när jag faktiskt bestämt mig för att anta denna utmaning....

Vad är viktigast: utmaningen eller att ha roligt?

Jag tycker att det är viktigt att hitta träning som är kul. Träning som man längtar efter. Träning som man vill tänka och fundera på. Träning som man vill dela med sig av till andra, bara för att man vill att andra ska få uppleva hur kul det är. Jag tycker det är viktigt att ha utmaningar. Att testa sina gränser och göra sådant man inte trodde att man skulle klara. Det kan vara att testa nya distanser, ha tidsmål eller testa nya sporter. Vad händer när dessa två konkurrerar med varandra? Jag prövar en utmaning som är svår men jag är enormt motiverad att klara den. Mycket förberedelser och träning. Inledningsvis kan jag ignorera frustrationen över att inte kunna ordentligt men sakta smyger sig en känsla fram. Det här är inte roligt. Jag längtar inte efter det. Jag har inte kul när jag gör det. Jag får inte känslan ”det här var tufft men så bra det känns efteråt”. Utmaningen och att ha roligt går inte hand i...