Stresshantering, löpning och mentalt skyddsnät

Det finns flera forskningsstudier har kommit fram till att motion är det bästa botemedlet mot stress – både när det gäller att förebygga och att behandla det. Och det är framförallt enkelt. Efter en tuff dag på jobbet snörar jag på skorna och springer hem. Är det riktigt illa kör jag tuffa intervaller och när jag kommer hem är stressen som bortblåst. På en hälsoundersökning för något år sedan fick jag röda staplar på stress och sköterskan sa att jag kan hantera det på grund av min motionsnivå. Jag har tagit allt detta för sanning. För en månad sedan fick jag ont i min fot och jag kunde inte springa. Två lopp fick ställas in och frustrationen var påtaglig. Efter ett par veckor kände jag att det var något annat som höll på att hända, stressen sköt i höjden och jag hade svårt att hantera den. Alla mina mentala stresshanteringssätt som jag använde innan jag blev en löpare var som bortblåsta och jag stod hjälplös och såg stressen skölja...

Personbästa utan start

Idag är det Lundaloppet. Planen var att jag skulle springa den snabbaste milen i mitt liv och kanske nå drömgränsen på 45 minuter. Det blir istället korvgrillning till de andra som springer. En fot har bråkat med mig ett par veckor. Det är lite oklart vad det är för något, som vanlig sänder min kropp inte ut de tydligaste signalerna. Behandlad av naprapat för att en nerv sitter i kläm i höften eller ryggen och därmed orsakar fotontet. Sjukgymnast tror på inflammation i litet ben i foten och på måndag är det ultraljud och kortisonspruta. Det viktiga för mig är att jag efter två veckors löpvila nu kan springa igen. Med ett felaktigt löpsteg (hälisättning) men ändå. Men jag litar inte tillräckligt på mig själv för att släppa ut mig på tävling idag. Löparglädjen och viljan att springa snabbt skulle ta över eventuella signaler från foten att den tar skada av löpningen.  Så jag grillar korv istället och är ok med det för jag vet att jag har farten...