Österlen marathon

För andra året i rad sprang jag Österlen marathon. Förra året var det debut på distansen och nu var det min tredje mara. Förra året var magisk på alla sätt och vis så förväntningarna var höga. Stämningen i startområdet var lika hög förra året som i år. Pannlamporna sken, reflexvästarna glänste och fotografering pågick överallt. Startskottet gick. Det stora fältet med löpare gav sig iväg påhejade av en tapper skara publik. Iväg i mörkret – som ett glittrande pärlband rörde vi oss ut mellan åkrarna. Redan nu kände jag en enorm lycka och mina ögon tårades. Det var så vackert. Det totala mörkret runt omkring oss. Ljusen som spelade i reflexerna. Jag hade planerat att springa på puls och tänkte ligga på ca 145. Det gick bra hela första milen men sen dog pannlampan. Vi var många löpare men jag behövde springa bredvid någon för att undvika att trampa fel. Jag slog följe med en man som legat strax bakom mig ett tag. Tempot blev lite högre än vad...