När det inte blir som man tänkt sig

I höstas bestämde jag mig för att springa tio mil. Vintern har jag lagt på träning – såväl fysisk som mental. Jag har tillsammans med min coach förberett mig på loppet, satt upp målbilder och delmål. En vecka före start kom förkylningen. Oroade mig inte så mycket för en förkylning brukar ge med sig rätt snabbt. Tre dagar före start började jag dock oroa mig på riktigt. Vilopulsen var kraftigt förhöjd även om allmäntillståndet inte var särskilt illa. Men någonstans trodde jag fortfarande att det skulle gå över. Ägnade torsdagen åt att vila och kroppen fick alla tillgängliga vitaminer. Fredag morgon och vilopulsen var ännu högre än den var under torsdagen. Räknade bort ett par slag som stress men kunde inte bortse från att den fortfarande var för hög. Inte ens nära ett gränsfall. Det kan vända… Det kan gå över… Tänk om jag vaknar imorgon med låg och fin puls? Lördag morgon kl. 05.00. Vilopuls kraftigt förhöjd. Bytte om och åt. Körde till starten. Kände ett stort vemod....