Det är inte min tur. Än.

Andra försöket på 10 mil stoppades av ytterligare en infektion. Efter fyra mil klev jag av banan. Det var ett lätt beslut att fatta – halsen hade tjocknat och pulsen var för hög. Jag är tacksam över att jag hade förmågan att fatta det beslutet trots att jag så gärna ville fortsätta springa och då det var härlig löpning (med undantag för svårigheter att andas…). Jag är tacksam för att min kropp är stark. Kan springa fyra mil utan att känna något idag, dagen efter. (Återigen med undantag för halsen som idag är särdeles tjock och infektionen som har lagt beslag på mina stämband) Jag är tacksam för att jag prioriterar min hälsa framför ett lopp. Hade jag fortsatt hade jag kunnat bli sjuk på riktigt. Verkligen på riktigt. Jag är tacksam för att jag fattade beslutet själv. Övervägde att samråda med min man eller min coach innan jag bröt men bestämde mig för att detta måste vara mitt beslut och mitt ansvar. Om beslutet blev fel skulle det...