Träningen har fungerat perfekt hela året. Jag kände mig i toppform och tänkte slå personligt rekord på 6-timmars. Jag satte upp målet till 65km. Mitt bästa och enda 6-timmars innan var från Borås 2014, 61690m.

Starten gick klockan 10.00 på en något snömoddig bana. Hade bestämt mig att ta det ”lugnt” i 5-6km innan jag skulle lägga mig i marschfart, lite över 5 minuters tempo, absolut inte under!

Loppet började bra, hade hittat rätt med klädval, enda justeringen blev att jag lade av mössan men behöll pannbandet.

Efter en timme började bekymren, att jag springer och kissar hela tiden vet väl alla som sprungit med mig 😉
Men denna gång var det inte det som var bekymret.. hade haft småproblem med magen hela morgonen.. nervositet kanske?

Men fakta är att löparmagen slog till efter 80 minuter. Fick bli ett 5minuters stopp på toaletten. Men ingen fara, jag hade lite marginaler i min plan.

Efter en timme med småstrul så närmade jag mig tre timmar och det började flyta på ganska bra. Mellan 3,5-4 timmar hade jag min ”Runners high”, kände mig ostoppbar och allt fungerade! Hade stenkoll på klockan, låg 2km före schemat och humöret var på topp.

Efter 4:15 tittade jag på officiella distansen vid varvningen. Till min fasa så visade den en distans på runt tre kilometer kortare än min klocka!! Så mycket fel har klockan aldrig visat!! Panik! Jag låg nu en kilometer efter i mitt schema! Jag svor och var irriterad över min dumhet! Hur f-n kunde jag vara så dum att lita på klockan!
Sprang och var riktigt irriterad i 35-40 minuter. Samtidigt märkte jag att fler och fler började gå, blev varvad mer och mer sällan. Även dom snabbaste löparna började alltså bli trötta. Jag höll tempot uppe på en bra nivå ändå. Ville inte vika ner mig, det gamla personliga rekordet skulle ju raderas ut. Dock började det bli småkämpigt att hålla tempot uppe. Efter ganska precis 5 timmar var det som jag sprang in i en vägg.

Det blev blytungt att springa. Insåg dessutom att jag behövde öka tempot för att nå 65km. Fick ta till lite promenad i ”mördarbacken”, inte på alla varv men några gånger blev det. Verkade ändå som jag höll min placering eller möjligen tog någon. Placeringen i sig inte viktig och jag hade noll koll på var jag låg i fältet. Kilometrarna tickade på men klockan gick lite för fort för min smak. Passerade varvningen med 10 minuter kvar av loppet. Insåg att 64 kilometer var inom räckhåll, det räckte för att orka stå på och inte gå på sista varvet. Stå på och stå på, kollar man varvtempot så ökade jag från 6:09 på varv 52 till 5:54 på varv 53 ingen rysligt ökning.. Sen kändes det som jag kunde ”spurta” när jag passerade varvningen ytterligare en gång.

Resultatet blev till sist 64,20km och en 10:e plats av 85 startande. Saknade alltså 800 meter till uppsatt mål. Var det magen som stal dom minutrarna eller hade krafterna kanske tagit slut ändå? Det får jag aldrig veta.

Men en sak är säker, jag är vansinnigt nöjd med mitt lopp.
Utförande, distans och placering.

//Magnus Johansson