The Bridge Backyard Ultra – 2019-09-14

The Bridge Backyard Ultra. Foto: Thorolf Andersson Fler bilder efter texten.

Genom starten i The Bridge Backyard Ultra så gjorde jag debut på backyardlöpning. Löparkompisar i klubben har sagt till mig att jag borde passa som backyardlöpare. Jag har tvivlat att jag skulle trivas med det men tänkte att jag nog ändå kanske skulle prova under nästa säsong. Men plötsligt hade jag anmält mig till ett backyardlopp redan nu. Nära och bra att debutera på ”hemmaplan” i Skåne. Samtidigt kul att vara med på ”Världens hittills största backyard”.

Förberedelser

Frågan var om jag hade tillräckligt grundträning för att åstadkomma ett riktigt långt och bra resultat. Våren var ju katastrof gällande träningen, men jag lyckades ju likväl genomföra både Genarps IF Trail (55 km) och Swissalpine Irontrail T88 (85 km).

Hur skulle jag klara av backyardkonceptet? 6,7 km varvbana med omstart varje timme. Spring så länge du orkar. Jag beslutade mig snabbt för att köra två träningspass innan tävlingen. Jag mätte upp en bana vid fritidshuset i Silverdalen, Småland. Jag var främst intresserad av att testa vilken fart som var lämplig och hur det kändes att vara stilla under pauserna mellan varven. Hur mycket hinner man göra/äta/dricka/stretcha/pyssla om fötterna under pauserna? Hur känns det att starta om när man varit stilla ett tag? Vilket enerigintag kan vara lämpligt? Många frågor som jag ville känna av svaren på.

Första passet la jag upp med tanken på att springa 5-6 varv. Cirka en månad innan loppet. Testade med energi i form av gel, flapjack och lite vingummi som bonus. Samt Resorb Sport. Dricka bestod i övrigt av vatten och kaffe. Det fungerade alldeles utmärkt. Det blev 6 varv med tider mellan 46 och 50 minuter. Tyckte jag hade gott om tid i pauserna. Brände även av ett 7:e bonusvarv på 40 minuter. Jag var mycket nöjd med första testet. Totalt 47 km. Insåg nog ändå att jag sprungit de första varven lite för snabbt.

Knappt två veckor innan loppet genomförde jag mitt andra träningspass på samma bana. Planerade då 8 varv och genomförde 9! 60 km. Siktade på att hålla 50 minuter varje varv och lyckades riktigt bra med snabbaste på 49.11 och långsammaste på 50.55. Jag tyckte därmed att jag hade hittat ett bra tävlingstempo och jag hade inga skavanker i ben och kropp dagen efter, trots att jag sprang 6 mil. Jag kände mig redo inför loppet i Malmö.

Tävlingsbanan

Det fanns ypperlig information från arrangören Sweden Runners på webben. En månad innan loppet var jag på plats vid Sibbarps camping för att studera banan. Den startade inne på campingen. En kort stump på grusväg följt av asfalt genom campingen och ut mot badplatsen. En kort stump på grusväg och sedan bredvid campingstugorna på gräs. Första kilometern var helt platt. Ut från campingen en kort bit på bilväg och sedan en kort bit över en väl trampad stig över en äng. En kort uppförsbacke och sedan asfalt några hundra meter och sedan ner för en liten knixig backe till strandkanten. Längs strandkanten på grusstig, förbi Luftkastellet där 2 km passerades. Sedan fortsatt grusstig under Öresundsbron och ut på en asfalterad cykelväg. Här var det lite uppför upp mot 3 km-markeringen. Strax därefter gick banan in på en rejält stenig stig över en äng och fortsatt upp mot en högplatå med ängsmark. En rejäl uppförsbacke! Uppe på platån var det några hundra meter slätlöpning på gräs/trampad stig. Sedan långsamt utför ner mot 4 km-markeringen följt av en liten knixig utförsbacke och sedan slät och fin grusstig ut mot cykelvägen tillbaka in under påfarten till Öresundsbron. Strax innan påfarten stod 5-km-markeringen. Efter passering av påfarten fortsatte banan med en lång och seg uppförsbacke på cykelvägen mot brons utsiktsplats. Strax efter 6-km-skylten gick det på asfaltsväg tillbaka ner mot campingen. Sedan ca 100 meter över en äng och sedan asfalt tillbaka in över campingen och tillbaka till startplatsen. I sin helhet en RIKTIGT trevlig bana med ca 40 höjdmeter. Lagom varierad.

Kvällen innan

På fredagkvällen var Hoka One One på plats vid campingen med en utställning och försäljning av skor. Det var även möjlighet att hänga med på en löptur och även testa Hoka skor om man var intresserad. Mycket trevligt. Jag sparade mina krafter gällande löpturen, men att diskutera Hoka skor hade jag inget bekymmer med! Blev aven tacknämligt förärad en Hoka tröja när det snabbt framkom hur ofta jag kränger på mig mina många olika Hoka skor. Riktigt trevligt var det också att prata löpning och förhoppningar över lördagens kommande lopp med så många trevliga människor under den gemensamma middagen på campingen.

Innan loppet

Jag sov bra natten innan loppet, åt en tidig frukost och körde mina fyra mil i bil från Södra Sandby till Sibbarps Camping. Loppet startade klockan 10.00. Jag var på plats riktigt tidigt för att rigga mina två små sittält, resa Team Tappers beachflagga och informationstavlan för resan till Davos/Swissalpine. Jag riggade mitt energibord med vatten, gel, flapjack, vingummi, resorb och dextrosol. Jag räknade med att det fanns risk att det skulle bli trångt vid arrangörens energibord och planerade så att jag hade tillräckligt på mitt eget bord för de första 4-5 timmarna. Jag tejpade fast ett excel-ark med min energiplan. 1 gel och 1/3 flapjack varje varv. Resorb var fjärde varv och smörjning av tårna var fjärde varv. Till detta skulle tillkomma den mat som bjöds från arrangörerna + cola o kaffe.

Jag hade inga bekymmer med att välja kläder. Korta tights. Kortärmad t-shirt med tunn vindjacka över under första varvet. Och givetvis min propellerkeps. På fötterna tunna View From strumpor. Skovalet var Hoka Clifton 4 Wide. Tårna insmorda med 2Toms sportshield silikonsmörja. Det var riktigt kul att sitta och kolla när alla löpare anlände. Just det, sitta var ordet. När jag packade upp allt insåg jag att jag hade glömt min stol hemma! Men ultravärlden är full av generösa människor! Jag fick snabbt en brassestol till låns (och sedermera till skänks!). I gengäld delade jag med mig av tejp till bröstvårtorna.

Jag var bland de första att hämta ut goodiebag och hälsa på Reima för att få ut chippen samt hämta nummerlapp och fin tävlingströja.

Visst var det lite pirrigt att sitta och vänta på starten. Men jag var väldigt lugn. Jag kände mig väl förberedd för min debut. I mitt bakhuvud fanns tanken på att springa riktigt långt. Jag klarade ju 100 miles på PRT 24 timmars i december. Men våren hade ju varit kantad av mer än 3 månaders träningsfrånvaro på grund av min falska ischias…..

Loppet startar

Det var rejält trångt på startlinjen. Av 300 anmälda stod ca 250 på plats för att räkna ner sekunderna mot startsignalen. Starten gick utmärkt. Det är ju aldrig någon hets ut ur startfållan på en backyard! Det var gott om plats den första kilometern för startfältet att breda ut sig och för var och en att hitta sin egen fart. Mitt mål var att försöka genomföra varven på ca 50 minuter. Stundtals under de första varven stockade det sig vid vissa smala passager på de delar av banan där vi sprang på stigar och i den branta uppförsbacken vid halva sträckan. Men givetvis inte en enda sur min eller sur reaktion mellan underbara ultralöpare. Det var riktigt bra löparväder. Lagom temperatur. Halvklart till mulet. Mitt första varv slutade på 46.49. Några minuter för snabbt, men man dras med när det är så många löpare.

Den tunna vindjackan plockade jag av redan under första varvet. Sprang ut på andra varvet i kortärmat. Fortsatt lite trångt på stigen nere vid havet fram mot bron. Men inga bekymmer. Hittade min fart och det gick lätt att kolla upp tempot vid passage av kilometermarkeringarna. Andra varvet prickade jag min tänkta varvtid, 50.07. Jag hade inga bekymmer att följa energiplanen i pauserna. Gel, flapjack o vatten. Vätskenivån i kroppen var bra. Hade en första kissepaus på andra varvet.

Loppet fortgår

Under tredje varvet kände jag mig lite frusen om armarna där det var blåsigt på banan. I lä där solen sken var det dock riktigt behagligt. Jag började nu hitta ett bra tempo och kunde hitta hålltider vid vissa passager som stämde med farten från föregående varv. Tredje varvet på 49.50. I denna paus satte jag mig ner och tog av skor och strumpor och smorde om tårna. Det är främst höger lilltå jag brukar ha bekymmer med vid lång, monoton fotisättning. Brukar leda till en blåsa under tån. Intressant att se om det skulle hjälpa med att smörja på nytt med jämna mellanrum. I och med att jag kände mig frusen om armarna främst längst stigen vid havet så bytte jag till långärmad t-shirt. Det var perfekt. Då kunde jag ha långa ärmar där det var blåsig motvind och kunde dra upp ärmarna under de varmare partierna av banan. Fjärde varvet (inklusive en andra kissepaus) gick på 50.27. Det kändes riktigt bra. Jag hade riktig tur i oturen under fjärde varvet. På den stenigaste biten efter 3 km gjorde jag en gubbsnubbling. Snubblade på en sten och gick omkull framåt. Tog emot mig med handflatorna och med höger knä. Mitt bland alla vassa stenar lyckades jag hamna utan någon allvarlig skråma! Loppet kunde ha tagit slut där.

Min plan för femte varvet var att springa det lite snabbare för att få ett par extra minuter för matpausen. Pannkakor. Varvet gick på 47.55. Frustrerande med kön till maten! Jag åt tre pannkakor med jordbubbssylt. Kanske borde jag ha försökt sätta i mig några till. Pannkakorna mottogs mycket väl av min mage. Började nu även ta cola och kaffe som dryck. Fortsatte utan bekymmer med min gel och flapjack.

Nu rullade varven på i samma takt. Det kändes bra och varvtiderna låg hela tiden runt 50 minuter förutom varv 9 som gick på 52 minuter. Detta varv innehöll min tredje kissepaus. Kanske jag drack lite för lite vid varvningarna. Allteftersom varven klarades av så tunnades det ut med löpare på banan. Det blev mer ensamlöpning och inga stockningar någonstans längs banan. Jag fick in en rutin på vilka partier jag ägnade mig åt gång. Framförallt där det var uppför. Försökte springa ”lätt o luftigt”. Visst, efter 6-7 mil så börjar det givetvis kännas i benmusklerna, även om farten är låg. Det blir ju många steg. Jag la in en del stretching vid varvningarna. Jag började bli nyfiken på vad det skulle vara som till sist skulle få mig att avsluta loppet. Huvudet, magen eller benen?

Mörkret faller

Efter varv 9 var det på nytt servering av mat. Ugnspannkaka. Smakade bra. Och även den togs emot bra av min mage. Jag hade egentligen inga bekymmer med födointaget, men kanske jag åt lite för lite. Varv 10 gick felfritt på 51.29. Nu var klockan 20.00 och det var dags att spänna på pannlampan. Det var kul och lite annorlunda när mörkret föll och vi alla som var kvar tände lamporna. Nyhetens behag gjorde att mitt tempo faktiskt ökade något och första mörka varvet (varv 11) slutade på 50.40.

Spöken dyker upp

Inför varvningen på varv 11 började jag känna mig lite tom på energi. Tog min gel och flapjack enligt plan och även en god kanelgiffel. Kom också på att jag hade dextrosol att tillgå. Minns inte om jag tog 3, 4, eller 5 dextrosolbitar precis innan jag gick ut i fållan för starten av varv 12 (som skulle ge 50 miles/8 mil). Jag började bli lite illamående. Det gick inte så långt att jag behövde kräkas, men det ville heller inte riktigt släppa. Under varvet började det surra en massa tankar i skallen. Hjärnspöken. Natten är lång. Jädrans vilken motvind det är längs havet. Jag är nog lite frusen. Jag ska nog gå lite längre i backarna. Nej, jag kommer inte att hinna vad jag ska i pauserna om jag går för mycket. Varför vill inte vänsterbenet fungera bra. Det är långt mellan skyltarna. Energin började fokuseras på mina tankar istället för att föra benen framåt. Knoppen började känna sig nöjd. Huvudet ville bestämma att det skulle räcka med 12 varv. Det är ju ändå hela 8 mil. Inne illa för en gubbe på 62 år. Beslutet växte fram och vid målgång så hade det etsat sig fast. Jag stannar efter 12 varv. Varvet gick på 52.10. Var ju ändå en god tid. När jag kom fram till mitt energibord så blev jag ordentligt yr och ostadig. Tankarna ilade runt i skallen. Jag kan ju inte stanna nu. Jo, det kan du visst. Nä, jag måste fortsätta. Jo, det är klar du ska sätta dig i brassestolen. Nä, ett varv till. Jo, sätt dig, stanna. Tankarna bara flög fram och tillbaka. Klockan plingade i startfållan. 3 minuter till start. Sätt dig ner. Nej, gå till starten. Sätt dig ner. Nej, gå till starten. Två minuter kvar. Kroppen segrar och jag beslutar mig. ETT varv till. Sekunderna räknas ner och jag är framme vid startlinjen och på väg ut på mitt 13:e varv.

Sista varvet

Väl ute på 13:e varvet var jag helt övertygad och klar på att det var sista varvet. Det kändes mentalt både skönt och plågsamt för just då ville jag att det skulle ta slut men jag ville ju från start att jag skulle sprungit betydligt längre. Kände då att det här vill jag göra fler gånger! Kände för en revansch redan innan jag kommit i mål. Det gick trögt. Försökte räkna vid kilometermarkeringarna om jag skulle klara mig in under timmen. Hade svårt att få ihop matematiken, men insåg vid 5 km att jag skulle klara det även om jag därifrån höll 10-minuterstempo. Vet inte hur jag räknade för när jag passerade mattan så hade jag tiden 53.28! God marginal! Av peppande medlöpare fick jag instruktion om att man inte bryter i pausen. Man ställer sig alltid på startlinjen igen. Jag blev övertygad och gjorde så. Vid starten av varv 14 tog jag två steg och vände sedan om och high-five:ade Marcus. Därmed var festen över.

Efter målgång

Min käre supporter Thorolf var fortfarande kvar på plats och lät kameran och munnen gå. Så tacknämligt. Marcus förrättade prisutdelning och jag fick min medalj tillsammans med bäste löparvännen Daniel. Ultraglädje. Jag hängde kvar ett tag i arrangörstältet men kände strax att det behövdes bytas till torra kläder. Släntrade bort till mina två små tält och klädde om. Vad göra nu? Inte bra att sätta mig i bilen och köra hem. Sätta mig i brassestolen o sova eller försöka sova en stund i bilen? Det fick bli det sistnämnda. Försökte hitta en sovställning i bilen där jag kunde slappna av. Provade ett flertal olika sovställningar under en till en och en halv timma. Men det var omöjligt att somna. Beslöt mig då för att gå tillbaka till mina grejer vid målet och packa ihop hela skiten. Lyckades i blåsten fälla ihop och packa allt i min lilla vagn. Stannade kvar en stund och pratade med Reima innan jag packade allt i bilen och lugnt och städat körde hem till Södra Sandby. Strax efter klockan 3 på natten släckte jag lampan och låg nöjd och glad i min sköna säng.

Eftersnack

Jag lyckades sova ca 4 timmar. Jag hade inga bekymmer alls med benen dagarna efter loppet. Skönt att jag likväl är så tränad att jag kan springa nästan 9 mil och återhämta mig så snabbt. Dock slog en rejäl förkylning till redan på söndagskvällen. Jag vet inte om den redan startat innan eller under loppet. Den sitter dock fortfarande kvar i hals och näsa i skrivande stund, 6 dagar efter loppet. Men om några dagar är jag igång och springer igen.

Jag är inte nöjd med 13 varv (87 km). Förvisso var det längdrekord med 2 km för året. Jag sprang ju Swissalpine Irontrail T88 (85 km) i slutet av juli. Men det går ju inte att jämföra med en backyard. Backyard är ju en ung disciplin och det finns ingen samlad statistik hur många varv bäste man/kvinna klarat i olika åldersklasser. I de resultat jag har hittat på nätet (främst Sverige, UK, Tyskland, USA) så kan jag inte hitta någon svensk som presterat mer än 12 varv i min åldersklass M60. Är det någon som gör det får ni gärna meddela mig. Jag klassar därmed mitt resultat på 13 varv som Sverigetopp i M60. Lite måste man ju få skryta. Jag kommer givetvis kämpa för att förbättra detta resultat i mitt nästa backyardlopp, vilket det nu kommer att bli. Mitt fokus för hösten blir nu först Växjö Marathon och sedan återigen en rejäl satsning på PRT 24 timmar i Tipshallen i Växjö i december. Ha det bra alla som lyckats läsa ända hit till slutet av min rapport. Spring snyggt så ses vi nog någonstans. /Gert-Inge

Min lilla kärra var full
Min station är riggad. Team Tapper. Två sittält. Informationstavla för Swissalpine/Davos.
Energibordet är klart.
Propellern är riggad. Time to Fly.
Strax efter 1 km ute på banan.
Strax uppe för den branta backen.
Inne före tankning vid mitt energibord.
Lite stretching.
På väg in mot campingen.
Plockar pannkakor.
Pannkakor och kaffe.
Solnedgång över Öresundsbron.
Stretching in the dark.
Fullmåne över Bunkeflo. Fotat under varv 13.
Sista målgången. Ljushuvud.
Två minuter till start på varv 14. Jag kliver av.
Diskussion med Marcus.
Jag o Daniel. Ultrakompisar med 13 varv.
Medaljkram.
Mitt energischema + varvtider.
Dagenefterfirande med lite bubbel. Medalj. Hoka-tröja. Tävlings-tröja.