I år bestämde jag mig tidigt att anmäla mig till Hallands Ultra för att få ett perfekt tävlings/träningspass inför Swissalpine i slutet av juli. Loppet ligger perfekt i tid för att få mig en riktig genomkörare och därmed få känna på att springa med riktigt trötta ben.

Vi (hustru Anette o jag) gick upp tidigt. 05.00. All packning var förberedd och frukosten finslipades för att tas med i bilen. För min del bestod den av en burk jordgubbskräm i vilken jag slog i en blandning av havrehjärtan, müsli, nötter och torkad frukt. Därtill en flaska drickyoghurt. Plus en flapjack och en kopp te. Vi plockade upp sonen Ulf i Landskrona och därmed var hejarklacken intakt.

Jag är redo och hejarklacken käkar frukost

Med hjälp av GPS hittade vi igenom Halmstad ut till startplatsen vid Möllegård. Vi var tidigt ute, vilket alltid är skönt, och jag var den förste som hämtade startkuvertet vid startplatsen. Himlen var klarblå och det var redan så pass tidigt över 20 grader varmt. Det skulle gå åt en hel del vätska denna dag. Inga överdragskläder behövdes timmen innan start. Vätskeryggsäcken preparerades. Som vanligt innehållande en dauerbinda och en överlevnadsfilt i folie. I övrigt en bunt toapapper, 12 förpackningar gel, 2 flapjack, 2 förpackningar druvsocker, 2 fyllda mjuka vattenflaskor. Bröstvårtor och ljumskar smordes med silikongel, tårna med glidkräm. Tunna strumpor, Hoka Challager ATR på fötterna. Kompressionskallsingar med korta löparbyxor över. Tävlingslinne, propellerkeps, glasögon och solglas över dessa. Allt klart för start.

Fokuserad innan start

Tidigt på plats så hade vi bajamajorna för oss själva. Magen fungerade perfekt. Anette o Ulf tog sin frukost i morgonsolen och strax började löpare droppa in i sina bilar. Sedan anlände två sprängfyllda bussar med löpare som fick skjuts från parkeringen vid målområdet. Plötsligt myllrade det av ultralöpare. Både nya ansikten och kända ansikten. Kul. Strax innan start vid 09.00 informerade tävlingsledaren om startrutin och lite om vad vi hade framför oss. På grund av toalettkön så blev starten förskjuten ca 10 minuter. Anette o Ulf hade posterat sig 30 meter bortom starten för att heja på oss. Eftersom starten blev förskjuten hann jag springa bort till Anette med en stol i och med att hennes ben var på väg att svikta.

Starten har gått

Så var det dags att börja Så var det dags att börja springa. I och med den höga temperaturen så var det bara att inse att det idag skulle gå lite långsammare. Bara att anpassa sig. Det var ju faktiskt det jag också ville träna på. Att tåla värmen. Hade dock väl en tanke på att klara mig i mål på ca 6 timmar? Skönt att höra bjällrorna från min hejarklack redan från start. Vi vek in på en härlig grusstig i Möllegårds naturreservat. Jag försökte hitta mitt eget tempo för dagen. De första 2 milen är det platt löpning utan några större höjdskillnader. Första 5 km gick på 28.50, andra på 29.49. Första milen därmed på 58.39. Lagom fart i värmen. Gällande näringsintag så var min plan att ta en gel var femte kilometer samt då även en bit flapjack fram till 3 mil. Därefter endast gel och druvsockertabletter. Jag hade även laddat ryggan med några doser resorb och i bältet en vikbar kåsa att tillreda dem i. Skulle visa sig vara en bra tanke!

Passering Tylösand efter 7 km

Efter 6 km passerade vi Tylösands golfbanor och kom ut på kusten och löpte på en bred grusväg med doft av havet. Vid Tylösand stod Anette o Ulf och hejade på mig första gången. De hade fått upp vår beachflagga för Team Tapper, så de syntes på långt håll. Samtidigt så hör man ju bjällrorna på avstånd. Ger alltid en kick att veta att de kommer att stå och heja på mig. Jag noterade för dem att det kändes bra och fortsatte min färd. Nu kom vi ut på stig med utsikt över havet. Solen gassade och mycket folk hade redan sökt sig till stranden denna lördag. Vi sprang både över sand och stenhällar. En liten stigning strax efter 8 km gick galant. Nästa stigning kom efter första vätskestationen strax efter 11 km. Vi passerade då ett stenbrott och fick en liten känning av uppförslöpning i värmen.

Nästa 5 km upp till 15 km gick på 33.28. Inkluderade stenbrottet och vätskedepån. Min mage tog väl hand om både gel och flapjack. Perfekt att ha två egna flaskor vatten med mig eftersom det var långt mellan vätskedepåerna. Under vår löpning längs havet hann min hejarklack att se mig på två ställen. Nästa 5 km upp till 20 km fortlöpte på platt grusstig längs havet. Gick på 31.31 och jag kände här att värmen verkligen tärde på farten. Andra milen tog därmed 1.04.59. Vid 20 km vek vi in mot Halmstad längs Nissan. Vid 21 km var vi inne i stan och andra vätskedepån. Här satt Anette och Ulf och hejade på mig. Här tog jag även lite coca-cola och sportdryck utöver några muggar med vatten. Även en mugg vatten fick väta min keps.

Vätskedepå inne i Halmstad vid 20 km

Loppet gick nu vidare längs Nissan ut ur stan mot skogen. Slingrande stigar med måttlig stigning. Här sprang vi en hel del i tät terräng där solen inte tog sig igenom. 5-kilometern upp till 25 km gick på 33.55 inkluderande depåstoppet inne i Halmstad. Vid 28 km börjar det stiga uppåt samtidigt som vi gick ut på mera öppna fält. Gissar att temperaturen nu låg runt 28 grader i skuggan och i öppen sol? Värmen eller rättare sagt hettan blev nu riktigt påtaglig då vi fick springa i öppen sol. Nästa depåstopp var vid 29 km och här gick det åt vatten. Både i strupen och i kepsen. Plus lite coca-cola och en mugg sportdryck (i strupen, inte i kepsen!). Frestande att stoppa i mig några vingummi och salta chips….. men nej, jag höll mig till druvsockret. Vid denna vätskedepå hörde jag ett par löpare som tog beslut att bryta loppet.

Nu inleddes andra fasen i detta lopp. Gång varvat med jogging upp för långa backar. 5-kilometern upp till 30 km gick på 38.06 och tredje milen därmed på 1.12.01. Följande 2 km bestod av en låååång grusvägsbacke. Lutningen var överkomlig men underlagt var fullständigt hopplöst. Bara stora stenar singel som jag ”halkade” omkring på. Här tillstötte ett problem med mitt högeröga. Antagligen svett och salt som gjorde att ögat sved som eld. Försökte att komma åt med fingret in under glasögonen för att åtgärda. Men det var hopplöst. Ingen smärta om jag blundade. Men om jag blundade halkade jag än mer på de förbaskade stenarna på vägen. Kom då ihåg toapappret i ryggan. Plockade fram lite papper och lyckades att åtgärda problemet med detta. Lyckades hålla ett tempo på 9 min per kilometer i denna uppförsbacke. Skönt när det planade ut och vi svängde in på en väg med bättre underlag. Nu hägrade vätskedepån vid 36 km. 5-kilometern upp till 35 km tog 38.48.

Team Tapper – support och löpare

Sista kilometerna in mot vätskekontrollen vid målområdet gick på härliga skogsstigar. Skönt att nå vätskedepån. Även här beslöt en del löpare att bryta, främst på grund av värmen. Också ett lämpligt ställe att kliva av på eftersom vi var vid målplatsen och kunde se målportalen. Jag hade inte en tanke på att bryta, men de sista 14 kilometerna skulle bli något av det jobbigaste jag gjort löpningsmässigt! Men först full tankning med vätska vid depån. Kunde bäljat i mig hur mycket som helst! Men magen kan inte ta emot så mycket. Fyllde mina flaskor med vatten och gav mig in på den tredje fasen av loppet.

En helt underbar sträcka på 14 km som skulle varit fantastisk att springa med utvilade ben. Men med utkörda benmuskler och en hetta i skogen? TUFFT! Följ grön märkning i 4 km stod det på en skylt. Dessa 4 km bestod av ordentligt teknisk stig. Rötter, stenar, grästuvor, småknixigt, tvära svängar, uppför, nerför….. Här började mina vadmuskler att säga ifrån. Krampkänning så snart jag småsnubblade eller tog några tvära steg. Allt svettande under 4 timmar hade nog ställt till det med saltbalansen i kroppen. Ett steg i taget. Ett steg i taget. Ett steg i taget! Jag visste att Anette o Ulf skulle stå och vänta på mig vid 40 km. Det, och endast det, höll mina ben igång. 5-kilometern upp till 40 km gick på 49.09. Fjärde milen därmed på 1.27.57. Nu gick det riktigt långsamt i hettan

Intag av resorb vid 40 km

En lätt nedförsbacke med slätt underlag ledde mig ner till platsen där Anette o Ulf stod. Hörde bjällrorna på håll. Underbart. Det första jag bad Ulf om hjälp med var att plocka upp en dos resorb ur ryggan. Vatten i kåsan och pulvret i vattnet. Rör om. Gapa. Svälj. Följt av ytterligare vatten. Strax var jag på väg igen för sista milen. Nu lite lättare löpning på grusväg längs en härlig skogssjö vid namn Torvsjön. Kramptendenserna i vaderna kändes inte av längre. Kanske beroende på bättre underlag. Kanske beroende på resorben. Strax var det åter dags att bita ihop. Rakt upp i himlen till och med med hjälp av trappor. Underbart på sitt sätt. Underbart på alla sätt! Jag tog mig upp. Missade att vända mig om och titta på utsikten (måste nog springa även nästa år). Här bär det nu lika brant nerför. Försiktiga steg för att inte ramla bland stenar och rötter. Men det fungerar hyfsat även om det går långsamt. Små tendenser till kramp i vaderna fortfarande, men helt under kontroll. Väl nere för branten så kommer sista depåstoppet. Tar där ytterligare en resorb (och imponerar på funktionärer och medlöpare att jag har en egen kåsa). Gel, vatten, cola och druvsocker slinker även ner. Fortsätt, fortsätt. Bara 7 km kvar. 5-kilometern upp till 45 km tar så pass lång tid som 55.18. Den långsammaste av alla. Bestod av stigen rakt upp i himlen, stigen rakt ner i djupet plus depåstoppet hos hejarklacken och även sista depåstoppet plus ytterligare en rejäl stigning.

Under stigningen upp mot 45 km känner jag mig lite starkare och får lite målkänning. Jag stärks av att några medlöpare som kommit upp i rygg på mig tycker att jag ser stark ut. Jag tar i uppför och lämnar dem bakom mig. Nu är det bara att kämpa. Räkna ner antal kilometer. Känna doften av målet. Tänka positivt. Ta varje steg över stenar och rötter. Jag lyckas hålla krampen borta. Förutom i en nerförsbacke där jag snubblar till och det känns som att hela högerbenet går i kramp. Har just då följe av en medlöpare som ropar till och frågar hur det gick. Jag stolpar på ett par steg och benet blir löst och ledigt igen. Vi har nu ca 3 km var. Vi slår följe och jag försöker hålla tempo. Han är nöjd att följa mig och det känns som våra tankar växer samman och det här ska vi fixa tillsammans.

Inne på målrakan

Vid ca 1 km kvar känner jag att jag är på väg att förgås och ber honom ta täten. Jag säger att nu går jag resten. Här träder ultraandan in i sin yttersta underbarhet. Han tar täten och peppar mig att haka på. Vi går tillsammans några hundra meter. Med vetskap om att det är ca 300 meter kvar säger han åt mig att gå nu först och börja jogga, så joggar vi ända in i mål. Jag biter ihop och jag klarar det. Jag hör bjällrorna från Anette o Ulf och ett stort leende slår upp i mitt ansikte. Med några steg framför min frände äntrar vi målrakan. Jag tar några snabba glädjesteg och känner att jag har ork att göra en sedvanlig piruett. Och ytterligare en! Dessa resulterar i att min käre medlöpare skär mållinjen en sekund före mig. Jag bugar och tackar honom för hans stöd och kamratskap de sista 3 kilometerna. Han var värd att vara sekunden före mig! Ultragemenskap i sin bästa glans. Och glänste gjorde även medaljen jag fick om min hals!

Medaljhäng efter 5 heta mil

Underbart nöjd får jag mitt huvud översköljt med en underbar dusch av kallvatten. Jag är i mål. Jag klarade det i hettan. Sista 5-kilometern gick på 48.54. Faktiskt snabbare än de två 5-kilometerna innan. Sista milen gick på 1.44.12. Total tid: 6.30.13. Nöjd släntrar jag mig ner till Anette o Ulf och sätter mig. Jag dricker vatten och Ulf fixar mig en resorb. Ingen kramp! Jag njuter!

Efter lite vila har jag inga bekymmer att ta mig till duschen och duscha av mig allt damm och svett. Vegoburgaren och lättölen som bjöds på efter duschen satt perfekt. Ett perfekt arrangemang som jag glatt kommer att springa fler gånger. Jag bockar och bugar för ett eminent funktionärskap! Färden tillbaka hem till Skåne gick perfekt med Ulf vid ratten. Vi hann på kvällen även med en bastu, flera dopp i kallvattentunnan, en och annan god öl och grillad korv! Vilken underbar dag!

//Gert-Inge Tapper

Utpumpad och nöjd