Lördagen den 12 september 2015 visade sig vara dagen då de ultimata förutsättningarna för att springa ett marathon äntligen infann sig. Vädret var perfekt, uppladdningen var toppen och loppet var fantastiskt arrangerat. Men vi börjar från början.

Ylva och Mats insåg vikten av uppladdning och after-run och seglade därför upp sin stora segelbåt redan på fredagen och lyckades dessutom knipa en hamnplats precis nedanför start och mål. Efter att ha hämtat ut nummerlapp och finishertröja (utan kö) hoppade jag därför ombord och kunde noja med mina förberedelser och gå på toaletten 100 gånger i lugn och ro. Ylva och Mats skulle springa sistasträckan i stafetten och var därför lugna som filbunkar och helsingborgaren Mats gav mig dessutom en guidning genom banprofilen på en iPad.

Hbg 1Strax innan start gick jag iland för att gå på toaletten ytterligare några gånger vilket inte var några som helst problem eftersom det både fanns riktiga toaletter på Dunkers kulturhus och bajamajor i startområdet. Jag träffade på lite kända ansikten i startområdet och kunde därför tjöta bort de minuter som var kvar och sen var det helt plötsligt dags för start. Min nya taktik är att lägga mig i princip sist i starten för att sedan bara springa om, aldrig bli omsprungen.

Eftersom det går ett stafettlopp med samma bansträckning samtidigt och denna är fyrdelad var det ganska naturligt att dela upp loppet i fyra delar själv. Först delen var uppvärmning och något som bara skulle göras. Första sträckan var ärligt talat ganska tråkig längs industrihamnen men jag hittade någon att prata lite med och lyckades hålla nere tempot helt i enlighet med plan.

Trevligast på första sträckan var lilla Råå där publikstödet var fantastiskt och jag lyckades komma med på bild.

Trots alla toalettbesök var jag tyvärr i desperat behov av en bajamaja vilket skulle finnas vid stafettbytena. När jag kom fram till första bytesplatsen insåg jag dock snabbt att alla stafettlöpare stod i toalettkö och en toalettpaus därför skulle ta minst en kvart och jag fick därför springa på.

Andra delen av loppet var betydligt finare och roligare att springa än första. Det fanns till och med så mycket grönska längs med banan att jag kunde springa in och utföra det ärende jag inte fick gjort vid stafettbytet. Det gick mycket upp och ner överallt men banan var överlag väldigt vacker och varierande. Andra delen sprang vi igenom både Ramlösa brunn och Fredriksdal.hbg 2

Allt var mycket vackert och publikstödet var bitvis helt fantastiskt. Av någon anledning lyckades jag också springa på i en fart som jag sannerligen inte trodde att jag skulle klara ett helt marathon. Jag bestämde mig för att strunta i att vara klok och sakta ner och istället springa på så länge det kändes roligt. Och roligt kändes det. Jag blev helt förälskad i löpningen, mina medtävlande och framför allt i Helsingborg. Det var så vackert överallt och trots alla backar sprang jag på. Och samtidigt som jag inte hade tänkt prestera något särskilt på det här loppet hade jag ju ett hemligt mål på 4:50 som jag gärna ville klara. Allt eftersom jag sprang och räknade på kilometertider började jag inse att jag skulle klara det även om jag saktade ner. Sen ändrades denna måltid till 4:45 och sen till 4:40. Jag räknade och räknade och sprang och sprang.

Sträcka tre kallar jag stadssträckan. Genom Helsingborg arena och längs lite mer centrala delar av staden. Även detta var en fin sträcka och jag började springa om fler och fler medtävlande som börjat sakta ner. Hela tiden såg jag fram emot tredje stafettbytet där jag räknade med att Ylva och Mats skulle stå och ge mig lite pepp inför sistasträckan. Inne på tredje stafettbytet var det lite rörigt då jag kom in samtidigt som en stafettlöpare som sprang fel men efter att ha huggit vatten och sportdryck hörde jag de underbara hejaropen och unnade mig också att stanna upp och suga i mig av berömmet från Ylva och Mats eftersom de hade full koll på hur snabbt jag sprungit.

Full av ny energi gav jag mig ut på fjärde och sista sträckan som började i en mörk allé. Denna sträcka hade jag räknat med att den skulle vara vacker och mycket riktigt nådde den upp till mina förväntningar. Igenom Sofiero, längs stranden och sedan den långa serpentinbacken där jag redan från början lovat mig själv att jag fick gå. Eftersom jag lyckades rulla på bra i nerförsbackarna hade jag också gott om tid för denna promenad och sen hade man bara några kilometer nerför och längs havet kvar. Mitt i den härliga nerförsbacken kände jag en klapp i rumpan precis som Mats sagt att han skulle ge mig om han lyckades springa om. I mitt snabba hybristillstånd försökte jag hänga på men det var ju inte så logiskt eftersom han både är en snabbare löpare och inte hade sprungit så långt som jag. Jag fick därför snällt sakta ner men insåg samtidigt att jag skulle lyckat slå även mitt lägsta mål även om jag skulle springa riktigt långsamt de två sista kilometrarna. Men benen de bara sprang på och jag plockade löpare efter löpare. För att till slut köra ett spurtrace med en yngre kille längs upploppet.hbg upplopp

Sluttiden blev 4:34:13 vilket jag är så fruktansvärt nöjd med. Den innebär att jag slog mitt gamla PB från Barcelona med över 22 minuter men framför allt innebar den någon slags upprättelse efter den långa tidens träningsförbud under förra hösten, vintern och våren. Jag kan även konstatera att min taktik höll och att jag därför fick glädjen att springa om nästan 200 personer (stafetten borträknad). Vilken känsla!

Hbg öl

Helsingborg marathon är ett helt fantastiskt arrangemang där man tänkt på allt och bjuder löparna på en underbar upplevelse. Helsingborg stad bjuder på sina finaste sidor och alla funktionärer gjorde en fantastisk insats både praktiskt och genom massor av hejarop och komplimanger. Extra pluspoäng ger jag för den snygga medaljen, ölen i målområdet och alla bilder man får använda fritt. Jag vill uppmana alla marathonlöpare att anmäla sig till nästa år och är ni inte marathonlöpare vill jag uppmana er att dra ihop ett skönt gäng och springa stafetten.

Vi ses då!