Scania Road Runners Richard Andersson vann för ett par veckor sedan Fotrally efter att ha gått i 5km/h under totalt 81 timmar. Vi är många som är nyfikna på hur detta är möjligt!

VinnarenFörst Richard – hur mår du?

Bättre än väntat faktiskt. Kunde gå relativt bra efter loppet och det känns bra att jag faktiskt hade kunnat fortsätta ännu längre. Nu kommer jag vila några veckor och återhämta mig både fysiskt och mentalt innan jag sätter igång med träningen igen.

Vad äter du under dina långa lopp?

Det här med mat är i hög grad något som varje löpare måste utforska och utmejsla vad som passar. Sedan kan man snappa upp detaljer och tips genom att se vad andra gör.

Vissa lever mer eller mindre på gel och bars vilket för mig är helt uteslutet. Min mage klarar det mesta men däremot så har jag märkt att aptiten kan påverkas av viss mat. Kanske är det viktigaste för mig att få variation. Jag planerar matintaget detaljerat. Inte för att det är viktigt att äta en viss sak vid en viss tidpunkt, men för att vara säker på att jag får variationen.

Jag brukar köra första 5-10 timmarna på vatten och fett. Allt för att se till att kroppen kommer igång med fettförbränningen ordentligt. Sedan lägger jag försiktigt till kolhydrater. Först i form av frukt och kanske bröd men senare även som godis. I slutet av lopp går jag tillbaks till mer fettbaserad mat igen eftersom kroppen ofta tröttnar på att hantera socker hela tiden.

Hur ofta äter du under ett lopp?

Strategin är samma på Backyard som Fotrally. Just nu håller jag mig till min grundregel att äta varje mil, oavsett tempo. På Backyard innebär det var 90:e minut, på Fotrally varannan timme. Jag vet inte om det finns någon vetenskap på vad som är optimalt men det funkar bra för mig.

Hur hanterar du att inte få sova?

För ett år sedan identifierade jag sömn som det svåraste att hantera. Vet att jag själv är väldigt beroende av sömn, är absolut ingen nattmänniska. När jag blir trött så stänger jag av och allt inriktas på att få lägga mig ner och sova.

Jag var tvungen att ut och testa. På Urasunti fick jag för första gången uppleva den panik-trötthet som kan uppstå. När jag inte vet vad jag ska göra. Vågar inte lägga mig i gräset för då vaknar jag inte igen, vågar inte fortsätta gå för då kommer jag ramla ihop. Testade koffeintabletter som funkade perfekt på mig som inte ens dricker kaffe till vardags. Där landade verktyg nummer 1 mot trötthet.

Nästa gång jag under ett långt träningspass hamnade i samma trötthet så testade jag femminuters sömn. Det var första gången det lyckades för mig. Där var verktyg 2.

Liksom med koffein så svälter jag mig på musik. Lyssnar inte på ”min” musik under veckorna före loppet. Verktyg 3.

Sedan skulle jag vilja lägga till verktyg 4 som förmågan att tåla sömnbrist. Genom att gång på gång vara i situationen där den akuta tröttheten uppstår så tror jag att jag blir tryggare. Kanske inte att sömnbristen i sig blir mindre, men jag blir inte lika rädd.

Med dessa verktyg i lådan kände jag mig komfortabel med att kunna hantera nätterna. Sedan kom det som en ren bonus att nätterna runt Stockholm i början av juli är i stort sett obefintliga. Det blir knappt mörkt.Promenad

Du har berättat att du svälter dig på musik innan lopp – fick du användning för musik under loppet?

Vi befann oss på en lång sträcka precis innan Västerås där vi går längs oändliga fält utan skydd mot solen och vinden, ingen variation för en uttråkad och trött hjärna. Den börjar bråka med mig och vill släcka ner, sova.

Bestämmer mig dock för att ge tröttheten en rejäl omgång. Går fram till täten, stoppar i hörlurarna, letar fram min låtlista och klickar på shuffle. Lägger mig längst fram för att kunna fullständigt vara för mig själv. Ser bara skogen, är helt för mig själv.

För mig var det som en fotrally-orgasm. Jag drogs upp från botten av min existens, rakt upp till toppen av tillvaron. Från kraftlös och kämpande för min existens till kraftfull, glad, stark, ostoppbar. Tårarna rann ner för mina kinder. Tårar av helt äkta, outspädd glädje. Jag insåg att jag just nu befinner mig på den plats som jag längtat efter i månader. Det är NU som allt detta ska levereras, allt som jag lärt mig ska ut. Äntligen!

Jag antar att du hade flera minnesvärda ögonblick från Fotrally – vill du dela med dig av något?

En fantastiskt rolig ögonblicksbild från loppet var söndag eftermiddag. Servicestation kl. 15 var nyligen passerad. Med mig från servicen hade jag fått två påsar pulver. Även om jag vet att jag själv planerat det på det viset, så får det nu min värld att rasa ihop. Sammanhanget rasar ihop så till den milda grad att jag inte riktigt förstår var jag är eller varför jag går.

Som väl är så anar jag någonstans att det är meningen att jag ska fortsätta gå, men jag ringer min fru och support Tina för att be henne förklara det som just i den stunden var livets två mysterier: vad ska jag göra med pulvret och varför går jag?

Support

Det ovärderliga supportteamet Tina och Patrik

Tina ganska brysk mot mig och tyckte inte att det var ett bra läge att omvärdera mål eller motiv, det är bara att fortsätta gå. Det är en väldig tillgång att Tina jobbat många år med barn, för hon insåg att här behöver hon möta en fyraårings intellekt. Tina började bryta ner och förklara.  ”Du ska fortsätta gå”.  OK, det är enkelt. Det klarar jag.  ”Du ska äta och dricka det du får med dig från servicen”.  OK, låter enkelt men hur ska jag hantera pulvret?  ”När du ätit maten, spar burken. Häll sedan i vatten och blanda i pulvret så har du nästa måltid.”  Men var ska jag få vatten ifrån? ”Du pratar med arrangören du har framför dig så löser de det”

När vi repeterat detta 3-4 gånger så började jag förstå. Jag ska gå, äta och dricka. Gå, äta och dricka. Ja, banne mig, det klarar jag. Jag såg en arrangör framför mig och sa att jag kan följa henne, det är enkelt. Jag fick aldrig riktigt klart för mig motivet eller sammanhanget, men med tillvaron förklarad på ett så övertygande vis (gå, ät, drick) så behövdes inte mer förklaring. Jag visste vad jag skulle göra.

Slutligen frågan som många har: varför gör du det här?

Jag är rädd att jag inte kan svara på den frågan. Troligen skulle det behövas någon utomstående som kan ställa den diagnosen, jag har inte tillräcklig sjukdomsinsikt för att svara tillförlitligt.

Jag har haft den där känslan av att Backyard ultra och Fotrally måste vara som skapt för mig. Det vore mycket märkligt om jag inte skulle kunna hantera dessa tävlingsformer. Det är ju på det viset jag ändå genomför alla andra lopp. På något sätt har det varit min chans att visa att jag kan något som inte många andra kan. Jag är inte snabb men jag är uthållig.

 

Vi ser fram emot att följa Richards kommande äventyr och Scania Road Runners gratulerar än en gång till ett fantastiskt genomfört Fotrally!

 

Foto: Tina och Patrik