Halva våren och hela sommaren. Löpträning och styrketräning. Jag har verkligen gjort rätt denna gång. Sist tog ryggen stryk. 6 ryggskott på ett år. Nu har jag verkligen gjort alla rätt. Under somrarna är vi på en ö. Där springer man annorlunda än i stan. Det är på upptrampade stigar. Björnbärsris och allsköns växtlighet sticker ut och river på ben och armar. I bland har det regnat så att man verkligen får hoppa hit och dit över geggan. På klipporna är det ibland halt och man får parera för att inte trilla. Jag  tror att detta gympande är bra. Träningen blir mer allsidig än när du ”bara” springer. Jag har tränat med min bror sambo. Hon är vältränad. Har många bra övningar. Dessutom pushade hon mig till att prestera mer. Våra grannar drog igång ”Tabata” och det var vi ett gäng som körde några morgnar. När sommaren var slut så kom förkylningarna. Jag hade uppehåll i löpningen en vecka, sprang en gång blev förkyld igen, sprang en vecka senare sämre igen. Då började resten av problemen. En fot och ett knä som värkte. Jag gick till en sjukgymnast som konstaterade att det var muskulärt, bra. Han sa att jag skulle springa med kortare steg och att jag skulle landa mer mitt på foten. Tempot skulle vara 180 bpm. Blev ju sådär. Nu krånglade benhinnorna. Kändes ju inget vidare.

 

I helgen var det dags för Malmö halvmaraton/Höstmilen tillsammans med några i Scania Road Runners. Jag skulle springa milen för att inte ta ut mig inför loppet jag laddat för. Uppladdningen  blev en middag hos vänner på fredagskvällen. Vin och god mat till 2 på natten. I vanlig ordning vaknade jag tidigt. Hur skulle detta gå? Kände mig på gott humör när jag cyklade till Stadion. Träffade nya roliga människor som också är meddlemmar i SRR. Jag sa att jag satsade på att springa milen på strax över timmen för att inte få ont och för att inte behöva gå på slutet.

Bra uppvärmning med Friskis och Svettis och sedan var vi iväg. Underbart väder. Jag blev omsprungen av många men stressade inte på. Tyckte att kilometermarkeringarna kom snabbt och jag kände mig väldigt pigg! En tant bredvid mig flåsade oerhört efter 3 km. Jag tänkte att jag nu skulle fokusera på att jag inte alls var trött. Fokus skulle alltså inte ligga på eventuella smärtor. Vänster benhinna kändes en bit in i loppet men detta ignorerade jag. När det var ca 1,5 km kvar lade jag in andra växeln. En hel del människor fräste jag om. När jag sprang in på stadion stod mina kompisar från SRR där och hejade och slog med koskällor. Jag vinkade till dem och sprang på lätta ben in på tiden 54:28. Nytt personligt rekord. Yes, vilken kick! Vi hade en rolig afterrun på O´Learys och pratade om klubbens ljusa framtid. Nu är det bara två veckor kvar till målet. Amsterdams halvmaraton. Jag längtar!
Jenny nyfrälst
Personbästa!

Personbästa!