Min resa mot tio mil: Är påbörjad

I maj ska jag spinga Lejonbragden, tio mil. För ett år sedan skakade jag på huvudet åt ultralöpare och tänkte att marathon är mitt mål. Sen nådde jag mitt mål och blev hungrig på mer. Och vips var jag anmäld och skaffade en coach. Och nu har träningen börjat – jag har en spännande resa framför mig. Hoppas jag.

Men denna spännande resa börjar med grundträning. Precis så tråkigt som det låter men den ska göras. Långsam löpning och lagom långt. På det styrketräning. Mitt otåliga sinne vill bokstavligen springa iväg men min coach hindrar mig på ett så där bra och förnuftigt sätt. Men det är tråkigt. Den här veckan skojade han till det med att jag få springa lite snabbare i tio sekunder. Och inte nog med det – jag får även springa och bara andas genom näsan. Ni hör ju själva, min löpning är full av utmaningar och spännande inslag. Not.

Men nu gäller tålamod. Bygga en bra bas som tar mig skadefri genom vårens löpning och genom mina tio mil. Och det är inte bara kroppen som ska byggas upp, även det mentala behöver stärkas. Där ger långsam och lagom lång löpning en utmärkt övningsarena. Grundträning tränar i allra högsta grad det mentala.

Jag är helt trygg med att jag klarar springa tio mil i vår. Men jag vill att det ska vara roligt och skadefritt. Med hjälp av min ultrakung till coach och min envishet kommer det att gå galant.

(Och sen då? Jo, då ska jag bli terränglöpare. Och sen ska jag bli snabb på marathonstäckan. Och försöka låta bli att vilja springa ännu längre…)