Summering av mitt löparår 2018 – Gert-Inge Tapper.

Årets medaljer

År 2018 kan nog räknas in som mitt bästa löparår någonsin. Framförallt tog jag ett stort språng genom att byta löparklubb. Jag lämnade Björnstorps IF efter nästan 30 års medlemskap. Jag äntrade den relativt nybildade klubben Scania Road Runners (SRR). Ett beslut som jag inte ångrar det minsta. SRR är en klubb där maraton, ultra och traillöpning är i fokus. I min förra klubb fanns överhuvudtaget inget intresse för den typ av träning som jag bedriver och behöver för mina långa lopp.

Medlemskapet i SRR har gett mig en helt ny glöd i min träning. Jag har under året i stort sett lyckats hålla mig undan kraftigare förkylningar och har varit skadefri, förutom en period med en trilskande magmuskel. Jag har slagit mitt mängdrekord och tränat/tävlat 306 mil fördelat på 281 mil löpning och 25 mil powerwalk.

Så här avslutade jag förra årets summering: ”Jag ser fram emot att delta i ett antal lopp och därmed umgås med alla härliga löparkompisar. I och med att jag nått 100 maratonlopp är det möjligt att jag kommer att prioritera in ett antal trailultralopp istället för maror under året”. Det blev dock även i år 5 maratonlopp, men jag kryddade med 2 nya trailultra, så jag levde nog upp till vad jag hade förutsatt.  Toppade det hela med ett makalöst bra genomfört 24-timmarslopp.

Jag hade två huvudmål med årets löpning. Som vanligt Swissalpine i slutet av juli och jag planerade en gruvlig revansch på mig själv gällande 24-timmarsloppet på Personliga Rekordens Tävling i Växjö i december. Den långsiktiga träningen byggdes upp mot dessa mål, kryddat med genomförande av några underbara tävlingar.

Mängdträningen gick fint under januari (30 mil) och februari (26 mil). Många kvällspass i Skrylle under veckorna och långpass på Romeleåsen och på Skåneleden på helgerna. Har noterat en lätt förkylning i början av mars, en månad där jag samlade in ytterligare 26 mil inkluderande även några intervallpass. Första tävlingen var Heleneholms Marathon i början av april. Hade en lätt förkylning under veckan innan loppet, men den påverkade mig nog inte fysiskt. Det blev därmed 4 vilodagar inför maran. Första loppet i den nya vita tävlingsdressen (Scania Road Runners). Inspirerande. Med 80 mil i träningsbagaget gjorde jag en bra insats. 3.52.41 var min snabbaste mara på två år. Gav även ett VDM-silver i min åldersklass (M60).

Redan två veckor efter Heleneholm var det dags för nästa mara. Atea Mälarmaraton i Västerås. Detta äventyr var en födelsedagspresent till Anette o mig från våra kära löparvänner i Fagersta, Senad och Åsa. Startavgift för mig i maran och hotellövernattning för oss båda i Västerås. Vi hade en helt underbar helg i Västerås. I och med kort tid sedan senaste maran så tog jag denna som ren träning, som en mysmara. Bara njuta att umgås med Senad o Åsa och låta maran bli ett överlångt träningspass. Bra löparväder mitt i april. Soligt, men rejält blåsigt. Min sluttid blev 4.00.31. Jag var mycket nöjd med att det ändå gick så pass bra bara två veckor efter förra maran. Inga besvär med några känningar från muskler eller senor. Njöt sista biten av just detta. Under april samlade jag ihop totalt 22 mil.

Under maj var två tävlingar inplanerade. Torsdagskvällen 10 maj sprang jag VDM 10 000 m på bana på Lunds IP. Kul att få sträcka ut benen ordentligt. Länge sedan jag tävlade en så ”kort” distans. Jag var hyfsat nöjd med tiden 48.45. En gång i tiden har jag ju varit mer än 10 minuter snabbare! Dock gav mig tiden ett VDM-brons! Den 24 maj var det dags för en riktig urladdning i Lund. St Hans Extreme 6H. En helt vanlig torsdag. Jag hade tagit ledigt från jobbet. 6 timmar uppochnerlöpning på Lunds gamla soptipp. Start klockan 14. Strålande sol från klarblå himmel och väldigt varmt. I och med den tuffa kuperingen och värmen så var mitt mål att vara nöjd om jag klarade över maratonsträckan på mina 6 timmar. Det gick alldeles lysande. Jag sprang 48 805 meter och bidrog till att vårt SRR team med råge tog hem lagsegern i loppet. Total mängd under maj blev 30 mil. Inga sviter i kroppen efter St Hans.

Bara drygt två veckor efter St Hans så var det dags för nästa trailultra, Hallands Ultra 50 km. Återigen ett långt lopp i stekande solsken från en alldeles klarblå himmel. Det blev en riktigt svettig tillställning. Anette och Ulf var med mig och stöttade mig längs banan. Jag skrev en utförlig artikel om mitt lopp som publicerades på SRR’s hemsida samt även i Svenska Marathonsällskapets medlemstidning Marathonlöparen. Jag hade nog en tanke att jag kanske skulle klara loppet på 6 timmar. Men det tog 6 ½ timmar. Mycket svettiga timmar. Jag hade inga skavanker efter loppet, men åkte på en kraftig förkylning som avhöll mig från löpning i två veckor. Så juni månad inbringade bara 16 mil på löparkontot.

Förkylningen gjorde att jag inte var sådär otroligt taggad för Båstad Marathon sista dagen i juni. Genrep fyra veckor innan Swissalpine. Båstad Marathon är tufft kuperad. Och…. givetvis strålande solsken från en klarblå himmel. Det blev en tuff mara för mig. Bottennapp tidsmässigt. 4.27.36. Men bra träning på att springa med utmattade ben, både uppför och utför. Jag tog det under juli rätt så lugnt med träningen. ”Viloveckor” inför Swissalpine Irontrail T88. Efter ett pass den 11 juli har jag en anteckning i löpardagboken: Känning magmuskel höger ljumske. En dov smärta ner mot höger ljumske. Det smärtade inget speciellt under löpningen, men drog i muskeln vid exempelvis nysning. Det oroade mig en del och jag tog det nätt med träningen inför resan till Davos.

20 juli. På plats i underbara Davos med en dryg veckas vandringar och god mat på hotell Grischa inför Swissalpine. Min känning i magmuskeln hade väl varken blivit bättre eller sämre de senaste veckorna. Givetvis var det lite oroväckande inför mitt lopp. 88 km. Men jag var inte speciellt nervös inför starten i St Moritz på tävlingsdagen. Det skulle bli så kul att se den nya delen av banan mellan St Moritz och Bergün. Från Bergün var det sedan förutsägbart sedan tidigare år. Det visade sig rätt så snart under loppet att magmuskeln skulle jäklas ordentligt. Kände dock inte av den något speciellt under öppningsfasen av loppet. Dock efter knappt 2 mils löpning på ”slät” mark och brant uppför rasade banan utför 700 höjdmeter på ca 3 km. I denna utförslöpning tog magmuskeln mycket stryk och på den efterföljande slätlöpninen in i Samedan smärtade det varje steg om jag försökte öka farten. Om jag gick så kändes det knappast alls. Jag tog redan där beslutet att jag skulle kliva av i Bergün efter 46 km. Så det blev 2 ½ mil gång/löpning i makligt tempo uppför och utför. Hela tiden med en försiktighet så att det smärtade så lite som möjligt i magmuskeln. Jag hade kanske klarat även de sista 4 milen till Davos, men jag var orolig att muskeln skulle kapsejsa totalt om jag vid en snubbling eller snedsteg skulle behöva kompensera med det smärtande muskelpartiet. Jag tog ett vettigt beslut att kliva av i Bergün. Totala mängden i juli stannade vid 18 mil.

På resan hem från Davos diskuterade jag med mig själv och tog ett viktigt beslut. Vid hemkomsten låg min vikt på 70 kg och en magmuskel som inte ville vara med om löpning. Jag brukade ha ett ”rött skynke” vid 66 kg. Det var dags att ta tag i detta NU! Augusti ägnades åt rehab och powerwalk. Jag introducerade övningen ”plankan” i mitt vanliga morgonpass med styrke och stretchövningar. Jag idkade powerwalk varje dag halva månaden och joggade vissa dagar mot slutet av augusti.  Under augusti fick jag ihop 20 mil och min rehab gav ett snabbt svar för en starkare bål och magmuskeln blev snabbt bättre. Jag tappade 4 kg under augusti. Jag mådde faktiskt så bra att jag 1 september beslöt mig för att delta i Hultsfred Marathon.

Det visade sig att jag kunde springa helt smärtfri hela vägen. Sprang väldigt jämnt och bra första 3 milen. 54.35, 55.36 respektive 56.40. Efter 3 mil var dock energin slut. Fjärde milen dippade jag på 1.05.12. Farten sjönk drastiskt med 1 minut per km när framsida lårmuskler kroknade helt. Men så attans nöjd jag var efter målgång på 4.09.29. Och jag hade inga bekymmer med magmuskeln efter loppet!

September blev sedan en underbar träningsmånad. Jag fortsatte med plankan varje morgon och jag kände att jag blev starkare och starkare i muskulaturen i mage och säte. Jag kunde öka längden på träningspassen och varvade även med långa powerwalkpass. Träningsmängden i september skrevs till 35 mil och jag tappade ytterligare lite i vikt. Jag kunde här skönja att jag skulle kunna ligga bra till inför mitt 24H lopp i december.

Jag måste här nämna mitt träningspass på Romeleåsen den 22 september. Det finns en utförlig berättelse på min Facebook-sida. På bilden syns de medaljer jag skrapat ihop under året. Där syns också en träpinne. Den ”kom som en skänk från ovan” under träningspasset. Jag lyckades vara på fel plats vid exakt rätt tidpunkt där en lång pinne störtade ner från ett träd. Träffade mig mitt i skallen och bröts av i två bitar. Ordentligt blodvite uppstod under min signalgula keps. Pinnen på bilden är den lilla delen av den avbrutna långa pinnen. Tog med den hem som minne.

Oktober anlände och jag kunde fokusera på träningen. Fick ett trevligt fartpass på 4 km när jag sprang VDM terräng i Genarp. Kul att kunna ta i ordentligt! 20 oktober var det dags för Växjö Marathon. Ett lopp jag älskar att springa. Och jag gjorde ett kanonlopp. 3.46.38. Den snabbaste maran på 4 år. Jag kunde också konstatera att min träning för bål- och sätesmusklerna gett resultat. Jag hade inte alls samma trötthetskänslor i skinkmusklerna som jag haft mot slutet av mina maror tillbaka i tiden. Mot slutet av oktober så var min vikt nere på 64 kg. Och det är där jag vill hålla mig! Oktober gav totalt 23 mil löpning.

November brukar ju vara en månad där det är svårt med motivationen för löpning. Men inte i år. Jag höll idogt i med mina kvällspass och jag deltog i löparhelg i Växjö med KUL (Kommittén för UltraLöpning). Tre dagar som gav totalt 9 mils gemensam löpning. Hur KUL som helst! November gav totalt 29 mil.

Jag äntrade nu december och det stora målet. PRT i Växjö. 24 timmars löpning runt, runt inomhus i Tipshallen. 373 meters varvbana. Förra året då jag sprang där som min sista tävling för Björnstorps IF klarade jag bara 16 timmar och kom ”bara” 103 km. Mitt resultat rönte inte det minsta intresse från klubbens sida även att det var det längsta någon sprungit. Det var en av orsakerna att jag då tog beslut att kontakta SRR, som hade några löpare som var på plats och sprang på PRT. Tillbaka till årets lopp. Jag hade en liten förkylningskänning veckan innan loppet. Så jag kom dit med en kropp som hade vilat från löpning i 7 dagar. Inte helt fel skulle det visa sig. Vi var fyra från SRR som gav sig på 24 timmar. Vi hade även löpare på 12 och 6-timmarsloppen. En härlig sporre!

För att göra en lång historia kort: Jag genomförde ett fantastiskt bra lopp. Detaljer finns på min Facebook-sida. Jag hade diskuterat ett upplägg med min löparkompis Tomas Ankarcrona och han var på plats för att supporta mig och även sin Ebba under hela loppet. Jag sprang cirka 433 varv motsvarande 161,7 km. Motsvarar drygt 100 miles. Ingen svensk 60+ har lyckats med detta de senaste 9 åren. Sverigebäst i år i M60. Topp 2 i Norden i år. Topp 38 i Världen i år. Mitt resultat är det 6:e bästa i min åldersklass i Sverige genom tiderna! Det känns riktigt i detta läge att skryta om min insats! Tack alla som var på plats för alla hejarop. Och tack till alla som hejade via Facebook och andra sociala medier!

Jag har inga kroppsliga sviter efter loppet. Bara euforiskt positiva sviter! Jag är igång med träning igen. December resulterade i totalt 30 mil. Just nu känner jag inga skavanker i kroppen. Jag lärde mig en del under året och jag vet att jag måste fortsätta att förebygga delar av kroppen med styrketräning, massage och stretching för att hålla överbelastningarna borta. Jag behöver hålla koll på att vikten nu ligger kvar på den nivå jag nu nått ner till. Sedan ha en bra mix av mängdträning och fartträning. Allt enligt tidigare år. Sedan hoppas på att förkylningarna blir ytterst få.

Jag ser fram emot att delta i ett antal lopp och därmed umgås med alla härliga löparkompisar i SRR och i övriga ”ultraSverige”. Jag kommer att fortsätta bjuda in till träningspass på Romeleåsen med många höjdmeter inför Swissalpine. Höjdpunkten blir som vanligt deltagande i Swissalpine Irontrail T88. I år ska jag ta mig hela vägen från St Moritz till Davos. Anette och jag planerar som vanligt att vara på plats i Davos och vårt underbara hotell Grischa sista veckan i juli. Är du intresserad att vara med på en härlig semestervistelse så är det bara att ta kontakt med mig för detaljerna för vistelsen i Davos. Vi har ett kanonerbjudande från hotellet!

Spring snyggt!  /Gert-Inge