TjörnarpEfter allt gott som jag hört om förra årets premiär av Tjörnarparen var det dags för mig att ta mig an femtio kilometer i skogarna runt Tjörnarp.

Efter en natt med lite orolig sömn gick bilfärden från Södra Sandby klockan 7.00. Lisa Flower som skulle springa 100km åkte med mig till Tjörnarp och på vägen hämtade vi upp Cecilia Olsson, Scania Road Runners.

Cecilia, Åsa Abel, Lonesome Runners, och Malin Viberg, Härlövs IF, skulle bli mitt löpsällskap under dagens lopp. Vi hade bestämt att vi skulle hålla ihop till att börja med för att sedan se hur dagsformen var.

Väl framme i Tjörnarp samlades alla löparna för sina sista förberedelser i Tjörnarps församlingshem. Här skulle också målgången ske och den efterföljande finisherfikan intas. Fantastiskt trevlig stämning bland både nya och gamla bekantskaper.

När det började dra ihop sig för start tog vi oss ett par hundra meter bort till Tjörnarps pågatågsstation. Det riktigt spratt i benen så jag var tvungen att jogga lite till starten.

Alla startande löpare, 73st varav 6 på 100km, prickades av i startlistan innan Lars Hektor tog till orda och gav oss de sista instruktionerna och lyckönskningarna.

10, 9, 8, 7…3, 2, 1, 0! Där gick starten. Skönt att vara igång och så svårt att ta det lugnt. Vårt lilla gäng samlade ihop oss och rättade in oss i ledet. Efter ett par kilometer hade löparna börjat sprida ut sig och det var lättare att hålla ett lugnt tempo som skulle passa vår måltid som låg runt drygt 6timmar.

På vägen mot första kontrollen vid knappt 11km passerade vi Tjörnarpssjön i mjuka lövmattor, tog oss över svajiga spänger, sprang över två kalhyggen och avverkade lite lättlöpt grusväg. Kom fram till kontrollen efter ca 1:13. Vi kände oss starka och vi svischade bara förbi. Hann precis fånga upp ett glas vatten och lite russin.

Nästa mil gick mestadels längs Skåneleden men med lite utvikningar. Siktet var inställt på Nyrup där det skulle serveras ost från Nyrups osteria vid kontrollen. Här kom också vår första felspringning. Vi missade att Skåneleden vek av från skogsvägen in i skogen i vår jakt på framförvarande löpare. Efter ett par hundra meter insåg vi att vi var fel och det var bara att vända om för att åter komma på spåret.

Vi passerade Vaxsjöns östra strand och gav oss ut i skogarna söder om Frostavallen. Efter ett par sliriga kilometrar på den gröna slingan vek vi av på den vita slingan. Kom fram till och passerade Nyrups Naturhotell. Väl framme vid kontrollen vid Nyrups Osteria, ca22km och 2:30, fick Cecila och Åsa ta hand om ett par småskador som de fått när de vurpat i utförsbackarna. Åsa hade stukat ett finger och fick tejpa ihop det med ett intilliggande finger. Cecilia hade fått ett skrapsår på handen som löstes med lite tvätt och ett plåster. Efter ost, blåbärssoppa och toabesök för tjejerna gav vi oss i väg igen. Vi kände oss starka och pigga!

Nästkommande mil började med lite obanad terräng och ganska knölig skogsväg under några kilometrar innan vi kom ut på grusväg. Här tappade vi kontakten med Malin men vi var säkra på att hon hade sällskap så vi fortsatte framåt. Grusvägen varade bara en lite bit innan det var dags för dagens dopp. Såphala, lösa spänger övergick i ett vattenfyllt dike där spängerna flöt omkring i det lårdjupa vattnet. Kallt för en stund men väl uppe på andra sidan blev jag snabbt varm igen. Löpningen gick längs svart led över leriga stigar i tjock lövmatta genom lövskogen. Spåren blev mer och mer översvämmade ju närmre vi kom Dagstorpssjön. Efter en del omvägar för att slippa de djupaste vattenpölarna rundades sjön och den tungsprungna terrängen övergick i grusstig. Den här biten tog rejält på mina krafter även om det är riktigt kul med skogslöpning. Vi kom fram till kontrollen vid 31km efter knappt 4 timmar och försåg oss än en gång av allt som dukats fram. Vi stannade inte länge utan åt medan vi gick en bit för att inte bli kalla och stelna till.

Nästa delsträcka gick inledningsvis på kuperad grusväg. Härifrån fick det bli en del gång i uppförsbackarna för att hushålla med krafterna. Efter ca3 kilometer tar oss banan in i skogen igen till dagens brantaste och längsta backe, Djuraliden. Vi kämpar oss uppför den gamla vulkanens sida och pustar ut lite på toppen och njuter av den fina utsikten. Resterande bit till nästa kontroll går omväxlande på grusväg och fina stigar i skogen längs den gröna slingan. Vid ca 15km kvar så går banan samma väg tillbaka till Tjörnarp som vi sprang åt andra hållet från starten. Vi börjar känna igen oss.

Kommer fram till sista kontrollen efter ungefär 5 timmar och 40km i benen. Efter lite varm choklad, russin och godis var vi på väg mot sista dryga milen. Lite trötta ben nu och vi fortsätter med gång i uppförsbackarna och där terrängen är alltför svår för våra lite trötta fötter. Tar oss förbi ett par kalhyggen, grusvägar, skogsstigar och en kort bit med asfalt innan vi åter kommer ner till Tjörnarpssjön. Efter en liten felspringning börjar vi höra trafiken från vägen mellan Höör och Hässleholm. Åsa är stark nu och tar täten. Tåget susar förbi på järnvägen och vi är inne på sista biten innan vi kommer till Tjörnarps station. Koncentrationen sviktar och plötsligt ligger jag på alla fyra. Min första vurpa för dagen är ett faktum. Känner att allt har gått bra så vi öser på så gott vi kan igen. Genom gångtunneln under järnvägen vid stationen och uppför sista backen. Vi är ute på upploppet! Bestämmer oss för att komma in på samma tid nu när vi har hjälpts åt hela dagen. Hand i hand passerar vi mållinjen. Enligt klockan har vi avverkat drygt 51 km och 760 höjdmeter på 6 timmar och 32 minuter. Total lycka!

Efter dusch och bastu bänkar vi oss i församlingshemmet där det är uppdukat med mackor och fika till oss löpare. Finishertröjorna delas ut och alla gratulerar varandra till väl genomförda lopp

Så här ett par dagar efter loppet är det bestående intrycket att detta nog var det bästa loppet jag genomfört. Lars Hektor som är eldsjälen bakom det här loppet har skapat något helt unikt. Allt är perfekt organiserat in i minsta detalj och allt genomsyras av hjärtlighet, omtänksamhet, kärlek och lokalt engagemang.

Tack alla som på något sätt har gjort årets upplaga av Tjörnarparen till den fantastiska upplevelse det var!

Jag kommer tillbaka igen nästa år! Kanske vågar jag mig på 100km då 😉

 

/Roger Löfström