Trans Scania 246km

2019

Magnus Johansson – Scania Road Runners

Bjärred – Lund via Haväng

Ända sedan jag fick bekräftat att jag hade fått en startplats till Trans Scania har det varit mitt stora mål för 2019. Loppet som jag följt på dator och ute i spåret och hejat på ”supehjältar” som Martin Scharp, Richard Andersson och Henrik Kockum. Nu var det min tur att ställa mig på långa bryggan på fredagsmorgonen bland superhjältarna.

Hur ska man planera och lägga upp ett så långt lopp? Går det att ha en måltid? Det kan hända otroligt mycket på ett så långt lopp. Har ingen aning om vad som händer efter 161km, det är det längsta jag tagit mig fram innan! Har ingen aning om vad som händer efter 25 timmar, det är den längsta tid jag varit ute innan!

Sedan jag anmälde mig har loppen inte gått riktigt som jag velat.

  • Tjörnarparen 100 miles DNF 92km
  • Gax Urasunti 100 miles Genomförde
  • TEC200 miles DNF 138km
  • Småland 100 miles DNF 120km
  • Full moon race 50 miles Genomförde

Med detta i bagaget var jag ännu mer osäker på hur jag skulle sätta målsättningen. Att jag behövde något mer än ”att bara klar loppet” visste jag. 40 timmar, innan klockan slår söndag? Skulle det gå? Slippa en andra natt.

Samtidigt ville jag ha familjen på plats när jag skulle gå i mål på mitt livs lopp. Tjejerna på 6 och 7 år skulle orka vara uppe. 40 timmars planen fick bli ett B-mål. A-målet fick bli 37 timmar! Klockan 21 orkar barnen med.

Det är ett riktigt tufft mål jag satte upp, det vet jag. Kollar man historiskt skulle jag hamna på 4-6 plats i loppen! Kan jag verkligen vara så bra? Har jag satt en för hög målsättning?

Jag måste hålla samma hastighet som jag gjort på mina två genomförda 100mileslopp, men denna gången hålla i 80km till.

Tre veckor innan Trans Scania sprang jag Full moon race, 50 miles med riktigt bra känsla, men skulle jag orka ytterligare 160km!

Raceveckan

Måndagsmorgon och jag började bli rastlös inför loppet. Gick igennom loppet och började planera mer i detalj vad som skulle packas, energiplan, depåstopp, pacers med mera.

Fick här bra hjälp av klubbkollega Per Hedberg som genomfört Trans Scania innan. Han skulle även ställa upp som pacer, medlöpare och navigator på nattetappen.

Fler klubbkolleger ställde upp, och jag hade fått ihop ett stabilt gäng som support/pacers.

Per Hedberg – Lövestad-Haväng-Lövestad

Agneta Roos – Lövestad-Sövdesjön

Henrik Roos – Sövdesjön-The Lodge

Annika Rosell – The Lodge-Lund

Jag ska klara mig själv första dryga 90km till Lövestad.

Fredag – racedag

Blir hämtad av Roger Löfström kl 7.00 i Lund för avfärd mot Bjärred. Hämtar gps-tracker och monterar på väskan, lämnar dropbag, lite småprat och sedan var det dags att gå ut på bryggan, långa bryggan i Bjärred.

Ett par ord från organisatörerna Magnus och Martin, obligatoriska gruppfotot innan start.

Kl 08.00 gick starten.

Redan från start hade jag en plan att lägga in gåpauser och hålla nere tempot, inte dras med i någon hets.

Med lugn jogg och promenad tog jag mig fram mot Lund i dyga 8km/h.

Vid Sankt Lars i Lund stod frugan med tjejerna och hejade. Stannade till snabbt innan jag joggade vidare. Kände mig stark och landade in på Skryllegården enligt plan, kanske någon minut tidig. Fyllde vattenflaskorna med vatten och sportdryck. Snabbt iväg igen mot nästa mål, The Lodge och vattenkranen där.

Värmen började bli jobbig för mig, svettades otroligt mycket. Jag får ofta bekymmer med värmen men kom till

The Lodge, 40km, på fem timmar. 15 minuter före schemat.

Passade på att skölja av armar och huvud med det kalla sköna vattnet innan jag gav mig av igen. Blir lite tuffare terräng på banan framöver och värmen står sig. Tog mig ändå snabbt över åsen och joggade vidare. Några hundra meter innan Kullatorpet stod Roger Löfström med sin ”gerillasupport”. Ett stort glas Cola och sitta ner en minut. Efter det stoppet blev det mycket promenad, började jag redan bli sliten?

Tankarna snurrade samtidigt som jag fick svårare och svårare att få i mig energi i fast form. Dricka gick bra.

Innan jag lämnade Roger så sa han att han skulle stå i Blentarp också om jag behövde något. När jag närmade mig så beställde jag en hamburgare och en liter mjölk av Roger som hade det färdigt när jag kom dit kl 16.00.

Åt halva hamburgaren och drack en hel liter standardmjölk. Så gott det var!

15 minuters paus blev det innan en lättare sträcka till Sövde skulle avverkas. I Sövde skulle jag dessutom möta upp familjen. Var i god tid enligt mitt schema och unnade mig att stanna och småprata över en kopp kaffe i 20 minuter innan jag fick röra mig vidare mot dropbagen.

Gjorde ett sko och strumpbyte inför den längsta etappen. Packade med energi och pannlampa och gav mig iväg kl 18.00 helt enligt plan. Lite förvånad att schemat höll så bra, är inte lätt att sätta upp tider när terrängen är så varierande och över så långa distanser.

Nu började jag få det rejält tufft. Krampkänningar kom i baksida lår.. redan! Blev värre och värre och till sist kände jag krampen i varje steg jag tog, även när jag promenerade.

Skrev ett meddelande i messengergruppen där support och medlöpare fanns samlade. Efter en liten stund fick jag besked om att Marcus Broman var på väg ut med magnesiumtabletter till mig. Precis efter Eriksdal kom den räddande ängeln. Tog två tabletter direkt och plockade på mig några. Promenerade vidare i långa backen mot väg 11 när Oskar Henrikssson dök upp med kameran, fick ta ett par löpsteg för kamerans skull. Verkade ändå som krampen började ge med sig. Småpratade lite och fick en hand med russin och nötter. Kroppen kändes bättre och bättre, fick också meddelande om att Kristian Ekfors var på väg att komma ikapp mig. När han gjorde det slog vi följe till Karlssons i Lövestad.

Framme i Lövestad hade Per dukat fram pizza, alkoholfri öl och ett glas kall mjölk. Åt halva pizzan och drack upp, inom 18 minuter var jag ute igen. Nu med en halv pizza i magen och en halv i ryggsäcken, pannlampan på och Per i täten. Kändes bäst att ha medlöparen före mig. Vi trummade på genom Heinge ängar som vi aldrig gjort något annat. Hade ett otroligt flyt, navigeringen var klanderfri och kroppen hade vaknat till liv igen.

I Brösarp blev det ett snabbstopp vid kyrkan för att fylla på vattenflaskorna, sedan snabbt vidare mot Haväng. Plaskade lite i havet som man ska göra när man når andra sidan av Skåne.

Har nu passerat halva loppet, beger oss kvickt tillbaka mot Lövestad. Börjar känna mig lite sliten igen. Gör ett val att hänga klockan på väskan och ladda den, blev lite stressad när tempot sjönk något. Litade istället på Per och känslan.

Samtidigt som vi vände blev det ett omslag i vädret och det började småregna. Det var skönt till en början, behövde kyla ner systemet lite.

Tyvärr ökade regnet och vinden till sist var det riktigt hällregn och jag började till och med frysa lite. Knäppte vindjackan som varit på men inte stängd under natten. När det var som värst drog jag upp luvan också.

Vi närmade oss Lövestad i ett ”rasande” tempo, kvart över åtta var vi åter på Karlssons.

      ”62km på 10 timmar. Förbannat bra tempo du fixade på den sträckan mitt i ett extremt långt ultra” – Per H

Agneta stod och väntade, eller rättare sagt kom och mötte oss några hundra meter innan Lövestad. Dörren öppnades på Karlssons och jag var välkommen in, ”jag är ju ändå här”, vilken service!

Lite värme efter regnet och en halv kaffe på det satt fint.

Drog på en torr tröja och åt resterna av pizzan, drack en liter mjölk och det var dags att ge sig av.

Började bra, lättlöpt asfalt och grusväg, ny person att prata med. Men problemen kom snabbt. Dåligt med energi i kombination med varm tröja och stigande temperaturer ställde till det.

Agneta styrde upp, byt tröja! På med skjortan igen. Den var något fuktig efter regnet men det var ändå skönt. Energiproblemen bestod, fick order om att äta ett choklad eller något. Åt en bit Bounty, tog nog fem minuter att få ner en liten bit, bara fastnade i munnen på mig. Agneta hade den tuffaste sträckan med mig, var i mitt sämsta skick under hela loppet.

-Glass! Skulle det smaka?

-Ja, men var, vi är i skogen…

-Naturum Snogeholm.

-Va, finns det där?

Om jag bara skötte mig och joggade på medans Agneta sprang i förväg skulle jag få glass. Måste varit dom godaste två isglassar som jag ätit!

Närmade oss dropbagen, lite för långsamt men det gick framåt i alla fall. Kom till dropbagen 30minuter efter schemat. Började själv tvivla på min måltid, när jag dessutom hade en terrängmässigt tuff bit framför mig med skogen vid golfklubben och hela romeleåsen.

Henrik löste av Agneta, efter en knapp liter chokladmjölk och en godisbit sprang vi iväg.

Henrik bestämde, nu springer vi!

Jag fick gå om jag behövde med Henrik bestämde när jag skulle springa igen. Att säga att det flöt på är att försköna, jag tog mig framåt..

Kämpade på i värmen och i backarna. Min högerfot började göra mer och mer ont. Samma känsla som på TEC200 men med andra foten, ont en decimeter upp på smalbenet och ner mot vristen. Men denna helgen skulle detta inte stoppa mig. I mål skulle jag, kosta vad det kosta vill..

Helt plötsligt står Daniel Cervera med sin gerillasupport på vägen. Två muggar Cola, tre dextrosol och en halv liter mjölk och iväg igen. Är verkligen upplyftande att så många engagerar sig i att hjälpa och heja på mig, lilla jag..

Närmar oss golfklubben när Mr. Tjörnarparen, Lars Hektor dyker upp. Blir bara så glad av att se honom där. En gladare, positivare och varmare person får man leta efter!

Hade inte tid att stanna, hade en tid att passa.. Kämpade vidare genom kohagar och brötig terräng mot golfbanan för att gå in i den brötigaste av brötiga skogar.

Nu lite lättare terräng men mer backar. Henrik ”belönade” mig med barnfruktpuré-klämmis efter varje gåbacke..

Första känsla av att detta går vägen kom på väg upp på romeleklint. Håret reste sig på armarna och tårarna höll redan på att komma.

Nu var vi nära The Lodge där Annika Rosell skulle ta över pacerpinnen. Kom dit 40 minuter efter planen för 37 timmar. Drack en alkoholfri öl och fick med mig en Propud-dricka att smaska på under vägen. Lite lättare löpning igen, grusväg och asfalt på väg mot Dalby stenbrott. Där dyker helt plötsligt Roger upp, en pacer till! Tempot höjs något, känns som upploppet börjat, dock är det runt 20km kvar.

Möter Martin Scharp som tycker jag ser pigg och stark ut, tar åt mig och kämpar på.

Springer ihop med Markus, vi ligger trea och fyra i loppet. Det pratas placeringar, men jag är inte placeringsjägare, hade inte mer att ge i vilket fall. Men ville samtidigt avsluta snyggt.

Skylle, sista snabbstoppet. Två dextrosol och två muggar Cola av Daniel Cervera sedan iväg igen. Fick SMS av frugan som undrade över tidsplanen.

”Snart hemma! Så bra jobbat! Hur ser tidsplanen ut till mål? 21.30 snåret?”

Svarade ”drygt 22”

Kämpade mig upp för sista backen till Hardeberga, orkade inte hänga på Markus som drog iväg i utförslöpningen mot Lund.

Helt plötsligt kommer det en löpare bakom mig! Vem är det?! Har vi missat någon?

Det hade vi inte, det var Martin som var på väg tillbaka för att inte missa målgången..

Jag hittade löpsteget och växlade upp.

6km kvar, höll nu 8km/h

Henrik Daneskog anslöt vid Lund och gjorde sällskap mot mål.

Viktor och Sara anslöt på cykel.

Nu var det bara glädje.

Ringde och meddelade att jag var på ingång.

Ökade tempot något.

Sprang förbi Botulfsplatsen.

Skickade iväg medlöparna mot målet.

Samtidigt ökade jag själv tempot.

Svängde runt hörnan på Grand Hotel.

200 meter kvar.

Vilken känsla.

Ger allt vad jag har.

Ser att familjen är på plats.

Hör mitt namn ropas ut i Lundakvällens mörker.

JA!

Äntligen.

37:53:39

Missade A-målet med 53 minuter men det fixade familjen då dom var på plats vid målgången.

Har aldrig tidigare genomfört ett bättre lopp.

Gått igenom svackor och kommit tillbaka.

Mycket tack vare alla inblandade, direkt eller indirekt.

Pacers: Per Hedberg

             Agneta Roos

             Henrik Roos

             Annika Rosell

Gerillasupport: Roger Löfström

                         Daniel Cervera

                         Markus Broman

                         Oskar Henriksson

Pre/postrace service: Lotta Thörn

Extra tack till alla som följt och engagerat sig på sociala medier under och efter loppet.

Samt ett största tack till familjen som kom till målet trots en liten försening.

1. Planering.
2. Till start.
3. Frukost med support Per .
4. Agneta support.
5. Daniel gerilla.
6. På hugget.
7. I mål.
8. Får tröjan.
9. Familjen på plats.
10. Finisher Magnus.